Dags för en förändring
Tygeltag och drivande skänklar
Min ridskolelärare när jag var yngre, sa alltid att jag måste driva med skänklarna och sen leda med tygeln för att få hästen att gå på tygeln. Och på den tiden såg jag det som prestigefyllt att få en häst att gå på tygeln, för att jag intalade mig att det krävdes geniknölar, mycket grundarbete från ryttaren och att hon eller han också behövde ha en känsla för att på sekunden veta när rätt tid var att göra en förhållning i tygeln och en drivande skänkeln.
Jag inbillade mig också att dem andra eleverna som lyckades hade en förmåga som jag saknade. Jag hade tankar på att man var tvungen att vara speciell för att lyckas med det. Jag sa till mig själv att jag skulle göra allt jag kunde för att lyckas med det stora målet - att få hästen på tygeln. Jag gick fram till min ridlärare efter lektionen och frågade. Vad gör jag fel, vad ska jag göra annorlunda? Men kände mig varje gång lika värdelösa.
Idag tänker jag helt annorlunda.
Det är ingen konst, det behöver inte vara massa dragande och sparkande. Och ordspråket "gå på tygel" är något jag inte längre använder.
Jag förstår syftet att kalla hästens huvud och hals position för att gå i form. Men det är för att det för mig inte betyder att hästen böjer nacken och har mulen i bogen. Utan att det betyder att hästen går med huvudet på i en position som är hållbart rent fysiskt och som är bekvämt för hästen.
Om hästen böjer huvud och hals, då ska det inte vara för att vi med starkt ledande tygeltag drar ner hästen och driver på med skänklar för att hästen ska gå framåt. Då ska det vara för att hästen väljer den positionen. Men det finns såklart scenarion där vi kan behöva hjälpa och visa hästen ett bättre sätt. Ibland kanske hästen automatiskt krullar ihop halsen, eller gärna vill springa med huvudet högt. Och då kan vi behöva lära hästen att kanske är bättre att hitta en lägre eller högre form. Men det betyder inte att vi med kraft ska dra i en tygel och spaka med benen. Utan lära hästen redan från marken.
