Dags för en förändring
Olika förutsättningar
Ett ofta återkommande önskat ämne är vi, människors olika förutsättningar inom ridsporten. Och ofta är min tolkning att prata om att vi alla har olika förutsättningar på ett sätt så jag skapar medlidande för dem som inte har "samma förutsättningar" som dem som anses lyckats. Men då kickar mitt intresse för personlig utveckling in.
Ja, pengar och rätt kontakter i ridsporten kan ge dig en skjuts framåt. Och nej alla har inte till gång till det. Den ena ryttaren kan ha två rika föräldrar, den andra kanske bara har en förälder och är tacksam för det. Den andra kanske har rätt stall, har pengarna för att köpa en häst med bra kapacitet. Och själv har man precis fått godkänt från sina föräldrar att vara medryttare på en häst.
Vi alla har vår egna historia. Våra egna svårigheter. Men jag ser ingen anledning att tycka synd om, eller skapa ett medlidande utan att pusha framåt. Självklart med all respekt. Det är tufft, man kanske går på knäna och självklart ser jag att det är tufft. Men vad hjälper det att tycka synd om sig själv?
Min tanke är att lägga all den tid jag lägger på att tycka synd om mig själv såväl om någon annan, till att lägga tiden på handlingskraft.
Lägg den tiden du skulle lagt på att tycka synd om dig själv, istället på att göra saker, små steg mot ditt mål. Lägg den tiden på att göra allt du kan med det du har just nu istället. Sätt upp en plan, kolla på din kalender. Vad gör du idag och vad behöver du byta ut och lägga tid på istället för att nå ditt mål?
Med andra ord, jag tror på alla. Jag tror att alla oavsett bakgrund, historia och svårighet, kan ta sig fram och lyckas med just deras egna dröm. Jag tror att alla kan lyckas med sina drömmar om man väljer att lägga ner allt man har. Blod, svett och tårar. Låt tiden växa till flera timmar av skapade, och avklara små steg mot ditt stora mål.
Självklart har jag all respekt och förståelse för att det känns skit att man exempelvis inte har möjlighet att åka till stallet regelbundet eller att man får åka med samma tröja varje gång till stallet för man inte har möjlighet att köpa en ny. Jag fattar det, även fast jag haft det väldigt bra med att kunna gå på ridskola, få ha medryttarponnys och senaste åren även en egen häst. Så vet jag vad det betyder att utvecklas.
Från att känna sig som ingeting till att känna sig stor och stark.
Glöm inte att det är resan mot våra mål som är häftig. Alla tårar av besvikelse, dem misslyckade försöken att fråga någon om du får rida på deras häst, tiden och ditt hårda arbete för du lagt för att lyckas är det, det är inget som kan köpas med pengar.
