Dags för en förändring
Användning av bett
Ett ämne jag pratat mycket om på min instagram är bett. Men många gånger när jag skrivit om det blir det missuppfattningar. Det är inte bettet i sig som jag vill förändra eller vill att vi ska sluta med. Utan det är användningen av bett.
Har vi ett problem med att exempel hästen ställer sig på bakbenen, inte lyssnar när vi ber den gå fram eller när hästen är för pigg, då tittar vi gärna på vilken typ av bett vi använder, vi testar nya och kanske går till ett skarpare bett. Istället för att avboka närmaste tävlingarna och börja jobba från marken med kommunikation och tillit, se om hästen kanske är stressad eller kanske inte får ut någon glädje av ridning.
​
Eller på ridskolan där jag blev lärd att sätta in ett finger i munnen, tvinga hästen att öppna munnen och drar åt diverse nosgrimmor och aachenremmar för att hästen inte skapa gapa eller tugga på bettet och många gånger struntade i regeln om att två fingrar ska få plats genom remmen. Istället för att se om hästen är tillfreds med bettet i munnen, kanske är det något som klämmer?
En annan
anledning som
jag fått höra från
många håll är att
man måste ha bett
på vissa hästar för
att få kontroll.
Mina frågor som dyker upp i huvudet:
​
Är kontroll en del av den typ av relation vi vill ha till våran häst?
​
Om vi inte kan sitta eller rida på vår häst utan bett för att den exempel börjar galoppera iväg eller bocka, borde vi rida på den överhuvudtaget?
​
​
Jag tycker också att många underskatter bettet. Vi stoppar in det i munnen, drar åt remmar, hoppar upp börjar drar i tygeln. Gör olika typer av "förhållningar" och blir ombedda att hålla en jämnt kontakt med tygeln. Utan en tanke på att tyglarna leder till ett bett som ligger på lanerna. Lanerna som är den delen av munnen där det inte finns några tänder hos hästen. Utan det är tandkött på ett skelett som är så vasst att man kan skära ett äpple på det om det inte finns några muskler och nerver på det. Vad händer om vi lägger tryck på lanerna?
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
Sår på laner uppkommer på grund av trycket från bettet som ligger på en muskel och stoppar blodflödet. Genom att stoppa blodflödet blir det syrebrist och muskeln går sönder och sår bildas. Betselöverslitning är också orsakat på grund av hur bett används. Det beror på oftas på att bettet är för högt uppsatta av sidostycken, men såväl en hand som håller hårt i tygeln, kan få bettet att hamna mot dem första kindtänderna i hästens mun. Trycket samt bettet som ligger mot tänderna skapar slitningar men kan också riskera att orsaka infektioner.
​
Men ska det behöva gå så långt? En viktigt faktor i dessa slitningar och sår är både kommer ofta från långvarigt tryck. Varken ryttaren eller hästen råkar snabbt gå emot en del av bettet på lanerna eller tänder, nej. Utan såren och slitningarna kommer från ett längre ihållande tryck. På det sättet kommer alltså smärtan före själva såret har skapats. Och det är där, jag framförallt tycker att vi ska fundera. Dem osynliga såren.
​
Vi reagerar ofta inte förens det är en sår. Men är det rätt? Borde vi inte låta hästen slippa eventuell smärta?
